hakusch

Just nu är jag arg på Småstaden Universitet. De måste ha überdoktorerat och superspecialiserat sig på att fakka upp just min tillvaro.

Ungefär som för att påminna mig om sin egen förträfflighet insisterar datorns virusprogram på att dyka upp i en liten ruta upp varje gång man starar datorn för att informera mig att det skyddar min dator, att allt fungerar bra och därmed motivera sitt pris. Nyss informerade det mig om att det även är rustat för snabbsmittande hot. Äntligen gör det där virusprogrammet någon nytta istället för att bara sitta på sitt feta imaginära virusprogramsarsle, tänkte jag. Det visade sig att det inte var så värst många snabbsmittande hot som det skyddar mot. Är det meningen att jag ska bli imponerad? Because I'm not.

"Födelsenummer

Födelsenumret består av tre siffror, där sista siffran är udda för män och jämn för kvinnor. Mellan födelsetiden och födelsenumret finns ett bindestreck (-), som byts ut mot ett plustecken (+) det år en person fyller 100 år. "

Plustecken! Ett sånt skulle man ha.

Nej, inget nytt inlägg idag heller. Förutom detta förstås.

Grannen ropade hej tvärs över staketet. Jag blev helt ställd. Vad då hej? Bara så där? Jag har bott i den här lägenheten i mer än ett år och först nu tycker han det är läge att börja säga hej? Nej. Det fungerar inte så. Det finns ett tidsfönster under vilket man kan hälsa på nya grannar. I det här fallet stängdes det fönstret för länge sen. Man spikade upp plankor för fönstret och bommade igen det ordentligt. Faktum är att huset som fönstren satt i demolerades och ersattes med ett köpcenter som på klassiskt förortsmanér innehåller Lindex, KappAhl, HM och en konstig skobutik med dålig ventilation . Måste tänka ut en strategi för att hantera detta. Typiskt Småstaden att hålla på med grannsämja.

- Vilket mobilvett ska man förvänta sig i kollektivtrafiken?
- Diskret mobilpratande är ju inget att bry sig om men folk som sitter och gapar och gastar i mobiltelefonerna tar ju ett stort utrymme, ljudutrymme, i detta gemensamma utrymme i det gemensamma rum som man har och där har alla samma rätt till utrymmet.

Dragen slutsats: Margareta Ribbing kan framför allt ett ord; utrymme

Vidare presenterar hon sitt förslag på hur man som brukare av kollektivtrafiken ska hantera medpassagerare som är alltför ljudliga i sitt mobiltelefonpratande:

- Jag föreslår att man vänligt säger till den som pratar högt i sin mobiltelefon att "Du hörs väldigt tydligt". Bryr den sig inte om det kan man börja lägga sig i samtalet och säga "Oj oj oj, sa han det?! Det menar du inte? Hoppsan, vad dyrt!" och så där.

Detta är alltså "hur man bäst uppför sig i tunnelbanan och på bussen" enligt Magdalena Ribbing. Det är tydligt att Magdalena Ribbing aldrig åkt en mer gangstapräglad sträcka med vare sig tunnelbanan eller bussen. Hade hon det skulle hon vetat att lägga sig i andras samtal gör man bara om man är i desperat behov av den dislokation av käken som den påföljande smällen på käften som att lägga sig andras samtal skulle resultera i.