hakusch

Andra ting svenska charterturister gör i Utlandet (i alla fall de två jag såg) är att två dagar i följd slänga i en från Sverige medhavd termometer i havet. Varför gör man det?

Möjliga förklaringar:
        
·  Man vill kunna berätta så detaljrikt som möjligt för sina vänner om sin semester i Utlandet.  Eftersom alla numera har kameramobiler och digitalkameror måste man göra sin reseberättelse och sina semesterbilder till något extra. Att kunna ange en medeltemperatur på badvattnet kommer att fängsla ens åhörare samtidigt som historien ökar i trovärdighet. Således mäter man vattentemperaturen. 

·  Personerna som jag felaktigt tog för charterturister var egentligen från EU: s vattenmyndighet. De reser runt till olika länder i världen och undersöker badvatten för att väl hemma i Bryssel kunna formulera en EU-standard för badvattentemperaturer som om den antas antagligen kommer att börja gälla den första juli eller första januari något år. Således mäter man vattentemperaturen. 
        
·  Charterturisterna mätte inte alls temperaturen. Istället tog de tillfället i akt att göra sig av med sin gamla kvicksilvertermometer. Praktiskt att passa på medan man är i Utlandet där de antagligen har andra regler för kvicksilverhantering. Skulle det visa sig att de har samma regler för hantering av kvicksilver som hemma kommer vi att vara långt långt borta, resonerade charterturisterna och skrattade ondskefullt (läs: moahaha).  Första dagen då de slängde i termometern var enbart för att rekognoscera. Andra dagen när man visste att kusten var klar (ordvits där om någon missade det) slängde man i termometern för gott. Således verkar man mäta vattentemperaturen.

 Skulle i och för sig kunna uppmuntra till en webomröstning om vilket av förslagen som verkar mest troligt eftersom sådant verkar vara trendigt just nu. Men jag ogillar dem och tänker därför inte uppmuntra till en webomröstning. Jag tänker göra det motsatta och avråda från en webomröstning.

  

Spännande händelser i Utlandet! Jordskalv! Tyvärr sov jag mig igenom det första skalvet och märkte ingenting. Senare på dagen kom ett efterskalv för oss morgontrötta men av det uppfattade jag heller ingenting. Så när folk träffades på kvällen och försökte pricka in skalvens storlek på Richterskalan hade jag inget att komma med. Inget ”Jag satt på övervåningen men kunde ändå känna det”. Inget ”Vi trodde det var en bomb”. Inget ”Hela soffan skakade”. Inte heller hade jag hört hur det mullrat så jag kunde inte säga ”Jag trodde det var åskan”. Som sagt, inget.

Detta som alltså kunde ha blivit mitt första (och förhoppningsvis enda) jordskalv gick mig helt obemärkt förbi trots att det inträffade två gånger (jordskalv i plural!). Det hela blev för min del egentligen en ganska händelselös dag inte helt olik andra dagar utan jordskalv.