hakusch

Att jag har möjlighet att posta inlägg indikerar att jag lever vilket i sin tur mycket starkt uppmanar en att dra slutsatsen att jag inte alls dog i en flygkrasch till följd av stormen förra veckan. "Stormen". Jag tänker inte bevärdiga den med fler ord än så utan jag tänker låta den stå där inom citationstecken och skämmas vilket jag tror är en effektiv metod för förlöjligande och allmänt ifrågasättande.

Vad jag däremot tänker använda ord till är för att berätta om är ett tema som berördes i ett tidigare inlägg, nämligen information till resenären. Observera att jag inte bevärdigar Flygbolaget och Verket bara för att jag använder ord utan de är helt enkelt nödvändiga för att jag ska kunna kommunicera vad jag har att säga.

Eftersom ovan nämnda parter själva inte tänkte lägga ut någon information på sina hemsidor återstod inget annat för mig att göra än att själv kontakta dem (berg och Mohammed, käre läsare). Flygbolaget hade telefonkö på en halvtimme vilket man tycker att de skulle kunna tolka som en indikation på att folk är intresserade av att inte dö i flygkrascher orsakade av oväder och därför ringer till flygbolaget för att undersöka huruvida deras under de aktuella omständigheterna (“stormen”) inte helt irrationella dödsångest är befogad eller ej. Telefonisten som besvarade mitt samtal gjorde tyvärr varken till eller från vad gäller att minska min oro:

- Hej, jag tänkte höra hur det ser ut inför eftermiddagens flygningar med tanke på att ovädret ska nå Småstaden vid den tidpunkten.

- Mm, om det blir dåligt väder så flyger man inte.

- Nej, det hoppas jag också att man inte gör men jag undrade om ni fått några prognoser och redan nu kan säga något?

- Nej, men om det är dåligt väder så lyfter man inte. Det är kapten på planet om tar det besluten.

- Jaha, okej. Vad tar han i beaktande då?

- Om det är dåligt väder så klart! Planet lyfter inte om det inte är säkert.

- Adjö yxskaft.

Eftersom detta samtal på intet sätt gjorde att min dödsångest lämnade mig ifred utan snarare bidrog till att den satt och petade mig ännu hårdare i sidan med sina vassa naglar ringde jag till Verket vid Småstadens flygplats:

Det gick många signaler innan man till slut svarade. Även i detta fall borde det stora antalet människor som ringer kunna tolkas som en vilja bland oss i den del av allmänheten som enligt SMHI skulle vara utsatta för stor fara att informeras. (SMHI. Ett helt annat program)

- Hej, jag tänkte höra hur det ser ut inför eftermiddagens flygningar med tanke på att ovädret ska nå Småstaden vid den tidpunkten.

- Jo, det var ju några flyg imorse som inte kunde landa.

- Ja, jag läste det.

- I Östersund har man stängt flygplatsen.

- Ja, jag vet även det. Men vet du någonting om eftermiddagen här i Småstaden?

- Tja, jag har inte hunnit titta på nyheterna så jag vet inte. Men som det ser ut nu bör det kunna avgå.

- Jaha okej. Men planen imorse, var det på grund av ovädret som de inte kunde landa?

- Nej, det var snöröjningen som inte hade kommit igång ännu. Snön kom ju så plötsligt!

- Aja, tack ska du ha.

Men herregud, Verket! Inte hunnit titta på nyheterna? Snön kom plötsligt? Får Verket sina prognoser från samma källor som jag? Så får det inte vara! De måste få sina prognoser från svåra maskiner som spottar ur sig långa remsor med kurvor, siffror och streck inte från en man med peruk!

Dessutom bör någon ta sig ett snack med SMHI för att få in dem på rätt spår igen.