i Utlandet
Genom empiriska studier har vissa slutsatser om charterturister kunnat formuleras. Jag syftar dock inte på de uttjatade schablonbilderna av turister som fashionignorants med strumpor i sandaler eller för små badbyxor och ölmage. Nej, det jag syftar på är snarare ett slags romantiserande och i viss utsträckning paternalistisk kolonisatörsmentalitet som en del (många? de flesta? alla?) charterturister helt omedvetet anammar så fort de hamnar utomlands.
Följande konversation har jag aldrig hört annat än på tyska/polska/italienska och jag kan därför inte garantera sanningshalten i den men det stämmer säkert ändå:
- Men gud så charmigt och pittoreskt. (Katter som äter ur soptunnor. Kolossalt sött.)
- Ja, verkligen. Tänka sig att allt är handgjort. (Maskiner finns inte i Utlandet. Inte ens spadar.)
- Aa. De har ju inte elektricitet. ( Bortsett från den som driver luftkonditioneringen.)
- Nä, det är ju sant. Men det kanske är lika bra. Slippa stressen och allt sånt. (Nej, folk i Utlandet arbetar inte. De ligger på stranden hela dagen.)
- Det har du rätt i. De verkar så harmoniska allihop. Ler hela tiden och är så oerhört trevliga. (Utlänningar har inga problem. Hade de det skulle de ju så klart (så klart!) berätta om dem för utländska främlingar.)